Welcome

Recent Photos

Recent Videos

No recent videos

Upcoming Events

No upcoming events

Avhandling anggående rasspecifika avelsstrategier för västgötaspets

 

K   S K

Koppar�s Stuteri & Kennel

 

Eftersom v�stg�ten har en f�rm�ga att "skaffa sig" trevliga "�gare"(meningarna �ro delade om vem som "�ger" vem!) har vi en go anda i hundfamiljen h�r p� Koppar�s.

 

K�nner Du Dig mogen f�r en liten bortbyting. En liten svensk "Pixie"(engelsk alv.Tolkiens Hobbitar var s�dana. De lever i skogarna och p� hedarna jfr v�ra "V�ttar") s� h�r av Dig till oss. Och vi lovar Dig..........Livet blir aldrig vad det har varit!!

 

 

 

Mormor Hilda sitter tillsammans med Teddy p� k�kstrappan till Koppar�s i b�rjan av 1950-talet                      

 

"V�STG�TEN"

  • �r en l�gbent, l�ngstr�ckt kraftig och or�dd liten hund med en mankh�jd p� 31 - 33 cm med en till�ten differens p� 1 cm upp�t eller ned�t. F�rh�llandet mellan mankh�jd och kroppsl�ngd skall vara 2:3.
  • v�ger mellan 11-16 kg
  • har en p�ls som best�r av mycket t�t och mjuk underull och halvkort, h�rt t�tt �tliggande t�ckh�r. H�rlaget skall vara kort p� huvudet och benens framsidor men f�r vara n�got l�ngre p� nacken, halsen, br�stet och benens baksidor.
  • �nskv�rda f�rger �r gr�, gr�brun, gr�gul, r�dgul eller r�dbrun med ljusare nyanser av n�mnda f�rger p� nos, kinder, strupe, bringa, buk, kring anus samt p� tassarna och benens nedre del. M�rka t�ckh�r skall finnas p� ryggen, halsens�versida och b�lens sidor.
  • ljusare markering �ver skuldrorna, s k selmarkering�nskv�rd. Vita tecken f�r f�rekomma p� fram- och bakben samt p� br�stet. D�rut�ver f�r vitt finnas i begr�nsad omfattning, t ex i form av s k strimbl�s, nackfl�ck eller obetydlig halskrage.
  • f�ds med stubbsvans elle  l�ng svans. I b�da fallen �r alla variationer till�tna.

 

V�stg�taspetsen �r

  • pigg, vaken och frimodig till sin natur
  • mattes och husses lilla hj�lpreda som �lskar att"bara" f� vara med 
  • har en stor "ordf�rst�else" och en d�lig sj�lvinsikt. Jag............Vad?.......hund??
  • st�ller g�rna upp p� diverse aktiviteter som de tv�benta har f�r sig som t ex lydnad - agility - viltsp�r - efters?k - barnpassning - vallning m m
  • g�r sig nyttiga f�r sitt land tillsammans med sina �gare som signalhundar samt r�ddningshundar vid R�ddningsverket
  • arbetar som v�rd och terapihundar
  • verkar i det f�rdolda som s�llskap och gl�djespridare

Men VARNING. V�stg�ten �r en stor livsnjutare och �r ofta i h�gre intelligens �n sina "�gare". 

Det f�ds endast ca 200 valpar per �r. Tikarna l�per oftast med n�stan ett �rs mellanrum och f�r i genomsnitt 4 - 6 valpar per kull.

V�stg�taspetsen ing�r i FCI - grupp 5:

Spetsar och Raser av Urhundstyp

 

 

 

V?stg?taspets

 

Avhandling ang?ende rasspecifika avelsstrategier f?r v?stg?taspets.
Katalogiserad p? Kungliga Biblioteket. 
F?rfattare Marianne Gustafsson, Nossebro, egen utgivning, 2004 juli. Copyright.
Samtliga illustrationer f?rfattaren.
 



 

 

 

 

Inneh?llsf?rteckning

F?rord

2

Inledning

3

Bakgrund, historik, anv?ndning

4

 

Utbredning

4

 

Ursprung och anv?ndning

4

 

Mentalitet

5

 

R?ddad fr?n utrotning

5

 

Stubbsvansen

6

 

En ?verlevare

6

Avelsm?l och riktlinjer

7

 

Specialklubbens avelsm?l och riktlinjer

7

Registreringar v?stg?taspets 1943 - 2003

8

Avelsstrategi f?r v?stg?taspets

9

 

Genetisk variation

9

 

 

Anv?nd oanv?nda linjer mer

10

 

 

F?rdelning tikar och hanar i avel

10

 

 

K?nslighet f?r inavel

11

 

 

Effektiv populationsstorlek

11

 

 

M?ls?ttning ? genetisk variation

11

 

Mentalitet & bruksduglighet

12

 

 

G?rdshundsegenskaper

12

 

 

Vallningsegenskaper

12

 

 

V?stg?tatraditionen

13

 

 

Vallanlagstest

14

 

 

Mentalbeskrivning

15

 

 

M?ls?ttning ? mentalitet & bruksduglighet

16

 

Fruktsamhet

16

 

 

M?ls?ttning - fruktsamhet

16

 

H?lsa

17

 

 

V?stg?taspetsens skadestatistik

17

 

 

Slutsats skaderapport

18

 

 

Stubbsvansen

19

 

 

Chondrodystrofi

20

 

 

H?ftledsdysplasi (HD) - bort fr?n fokus

20

 

 

Handlingsprogram f?r svaghetsanlag och sjukdomar

21

 

 

M?ls?ttning - h?lsa

21

 

Exteri?r

21

K?llf?rteckning och referenser

22

 

 

 

 

F?rord

 

D? det hittills inte funnits n?gon publikation om v?stg?taspetsen har jag ?gnat ?tskilliga ?r ?t att samla in fakta om rasen. Min str?van har varit att tillvarata ber?ttelser och kunskap b?de fr?n dem som bevarat rasen och fr?n landsbygdens folk innan dessa g?tt ur tiden.

Min tanke var att samla detta i en bok f?r att sprida kunskapen om v?stg?taspetsens ursprung, egenskaper och bakgrund, f?r att fr?mja bevarandet av denna gamla svenska lantras. Det har dock alltid kommit n?got annat emellan, inte minst flera ?rs arbete inom Specialklubben f?r V?stg?taspets. Nu finns tillr?ckligt material f?r en s?dan bok ? n?r tid och ork r?cker till f?r att f?rverkliga dr?mmen.

N?r Kennelklubbens projekt med strategier f?r genetiskt h?llbar avel initierades 1998 var det sj?lvklart f?r mig att samla till?mpliga delar av mitt material. Kunskaper om ursprung, bakgrund och historik ?r v?sentliga f?r rasers bevarande. Ut?ver detta inneh?ller min sammanst?llning ?ven m?jliga avelsstrategier f?r v?stg?taspetsen.

 

Marianne Gustafsson

 

 

   

 

Inledning

Specialklubben f?r V?stg?taspets (SKV) har som ?vergripande m?l att v?cka intresse f?r och fr?mja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksm?ssigt och exteri?rt fullgoda rasrena hundar samt att bevara rasens specifika egenskaper som g?rds- och vallhund i enlighet med rasstandarden f?r v?stg?taspets.

V?stg?taspetsen ?r som spets ursprunglig och sund. Den har i likhet med ?vriga nordiska spetsar en tidig fysisk och mental mognad, balans och medvetenhet. Den ?r sp?nstig och h?llbar l?ngt upp i ?ren och fri fr?n rasbundna sjukdomar.

Specialklubben f?r V?stg?taspets vill uppmuntra till avel av livliga, v?nliga, f?ljsamma, or?dda och energiska hundar. V?stg?taspetsen ska vara en lyh?rd och vaksam g?rdshund som med sin samarbetsvilja och snabba uppfattnings- och reaktionsf?rm?ga ?r brukbar f?r n?stan vilka uppgifter som helst. Den ska vara f?retagsam, initiativrik och fram?t, visa intresse f?r sj?lvst?ndigt arbete och koncentrationsf?rm?ga vid enskilda uppgifter. Den ska ta f?r sig av nya upplevelser och bekantskaper tillsammans med b?de m?nniskor och djur.

Avelsarbetet med v?stg?taspets inriktas framf?r allt p? att beh?lla rasen ursprunglig och naturlig, med god h?lsa och fertilitet, l?ng livsl?ngd, bibeh?llna g?rdshundsegenskaper och vallanlag, en stabil mentalitet och en allsidig bruksduglighet.

Med fysiskt sunda hundar menas en sund konstitution med h?g h?llbarhet ? frisk, r?rlig, stark och robust ? och som kan r?ra sig l?nge i olika g?ngarter, ej grov och klumpig. Sund konstitution omfattar ?ven naturliga k?nsfunktioner ? hanar med normal k?nsdrift utan ?verdriven hanhundsaggressivitet, tikar med regelbundna l?pningar och parningsvillighet samt instinkts?kra tikar som inte har problem med att ta hand om och uppfostra sina valpar.

V?stg?taspetsen ska ha vallningsintresse, dock inte s? utpr?glat att den far illa eller blir st?rd om s?dan syssels?ttning saknas. Den ska kunna koppla av och ?gna sig ?t annat n?r vallningen ?r avslutad, ?ven i n?rheten av djuren. V?stg?taspetsen ?r i huvudsak g?rdshund mer ?n vallhund.

V?stg?taspetsens vaksamhet och kraftiga skall g?r den till en mycket god v?ktare, den ?r uppm?rksam p? allt i sin omgivning, den registrerar och meddelar varje f?r?ndring. Den uppvisar inte s?llan ett visst m?tt av pondus inf?r inkr?ktare eller andra hot.

Med exteri?rt goda hundar menas typm?ssigt goda hundar. Begreppet typ avser summan av de detaljer som tillsammans utg?r rasen v?stg?taspets och som klart skiljer den fr?n varje annan ras. V?stg?taspetsen ?r en chondrodystrof dv?rg med korta ben, en n?got l?grektangul?r spets med kraftig benstomme och starka muskler.

Tv? svanstyper f?rekommer, l?ng svans och medf?dd stubbsvans. Svansen f?r b?ras hur som helst. Ungef?r h?lften av stammen f?ds med stubbsvans. Stubbsvansen ?r sedan gammalt f?rknippad med rasen och har d?rf?r ett kulturhistoriskt v?rde, vilket Specialklubben f?r V?stg?taspets sl?r vakt om. V?stg?taspetsens adelsm?rke, den lilla ?flaggan? ytterst p? stubbsvansen, ?r ett raskarakt?ristiskt attribut.

F?rvaltningen av rasen grundas p? uppf?darnas val av avelsdjur samt p? den anv?ndning som dessa f?r. ?rftlig variation ?r en f?ruts?ttning f?r rasens m?jlighet att fortleva. D?rf?r skall aveln vara m?linriktad, l?ngsiktig och h?llbar. Med h?llbar menas att den inte leder till brister avseende h?lsa, mentalitet eller funktion eller t?mmer rasen p? genetisk variation.

Specialklubben f?r V?stg?taspets ansvarar i samarbete med Svenska Kennelklubben f?r v?stg?taspetsens bevarande i Sverige. Specialklubben f?r V?stg?taspets vill uppmuntra till och verka f?r att utveckla informationsutbytet med rasklubbar f?r v?stg?taspets i andra l?nder f?r att rasen ska bevaras s? v?l som m?jligt i f?rskingringen.

Avel och uppf?dning ska ske i ?verensst?mmelse med djurskyddslagstiftningen, Svenska Kennelklubbens Grundregler och Avelspolicy samt Specialklubben f?r V?stg?taspets avelsrekommendationer.

Bakgrund, historia, anv?ndning   

 

V?stg?taspetsen ?r en gammal svensk lantras. Den ?r unik genom sina korta ben, medf?dda stubbsvans och fascinerande historia. V?stg?taspetsen anses vara en av de genuint svenska raserna, en av v?ra ?ldsta inhemska hundraser. Benfynd har bekr?ftat att typen ?r k?nd sedan vikingatiden. Med nuvarande utseende ?r den omvittnad sedan slutet av 1800-talet med en fast f?rankring i det gamla bondesamh?llet p? V?stg?tasl?tten ? i rollen som g?rdshund, v?ktare och vallhund, ett viktigt nyttodjur i lantbrukets tj?nst.

Den har passat g?rdens h?ns f?r r?ven, f?ngat en och annan r?tta, agerat barnvakt, talat om n?r fr?mlingar anl?nt och ?ver huvud taget givit hals n?r inte allt st?tt r?tt till. Den var en liten hj?lpreda som f?ste hem djur fr?n betet, var med vid sm?viltjakt, vaktade reviret och registrerade minsta f?r?ndring.

Rasen blev 1942 en kynologisk sensation n?r den uppt?cktes och r?ddades fr?n utd?ende. ?ran av att ha f?tt v?stg?taspetsen erk?nd och registrerad som svensk ras tillkommer greve Bj?rn von Rosen som uppm?rksammade f?rekomsten av denna spetshundstyp. Genom initiativ till en inventering av det kvarvarande best?ndet i V?sterg?tland och framf?r allt p? Varasl?tten fick han fram ett litet men i typ t?mligen enhetligt material f?r ett planm?ssigt avelsarbete. Det praktiska avelsarbetet l?g fr?mst i h?nderna p? rektor K G Zetterst?n.

Utbredning

De kortbenta, stubbsvansade spetsarna fr?n V?sterg?tland var eftertraktade som vallhundar Den v?stg?tska vallhundstypen var sannolikt allm?nt f?rekommande i hela den skaraborgska sl?ttbygden under 1880-talet. M?nga vittnesb?rd har bekr?ftat dess huvudsakliga utbredning just h?r, och att d?tidens ?avelsarbete? sk?ttes av de v?stg?tska vallhundarna sj?lva. Bj?rn von Rosen s?g v?stg?taspetsen talrikt f?rekommande i trakterna runt Vara under 1920-talet. ?Den lilla l?gbenta, spets?rade, kortsvansade vallhunden med den trevligt f?rnumstiga uppsynen travade f?rst?ndigt med h?stlassen som gick p? v?garna mellan Vara, Tr?vad, Kv?num, Jung och Edsv?ra?. Typen var s? sj?lvklar och allm?nt f?rekommande att ingen hade en tanke p? att det faktiskt uppst?tt en ras. I b?rjan av 1940-talet f?rekom allt oftare inslag av fr?mmande raser i hundarna, inte s?llan av collieblod.

Ursprung och anv?ndning

V?stg?taspetsen har formats av ?naturligt urval? under en tid d? de starka, friska och intelligenta ?verlevde och fortplantade sig. Rasen utvecklades spontant genom att individerna inom ett begr?nsat omr?de med likartade betingelser parade sig med varandra d? de m?ttes vid mj?lkbord och spannm?lsmagasin eller s?kte upp varandra ?ver ?krarna. En riktigt genuin lantras, en byracka, som ingen hade r?d eller tid att ?gna sig ?t. Den fick klara sig b?st den kunde och ?gde sitt ber?ttigande i att vara en trogen f?ljeslagare till m?nniskan som alert och vaken g?rdshund och en duktig vallhund till boskapen.

Hunden var ett nyttodjur. Den bodde och ?t i lag?rden med djuren. Hunden skulle valla g?rdens kor, den skulle se ut som farfars hund, den skulle vakta g?rden och varna f?r inkr?ktare. Det var de urvalsprinciper som g?llde bland d?tidens b?nder. Om inte dessa villkor uppfylldes togs hunden bort p? ett tidigt stadium. Hunden var ett arbetsredskap och det fanns inte utrymme f?r sentimentalitet. Urvalet blev s? n?ra det naturliga som m?jligt, endast de b?sta exemplaren fick ?verleva och g? i avel.

 

Mentalitet

V?stg?taspetsen har ett livligt temperament, snabb uppfattnings- och reaktionsf?rm?ga, ?r lyh?rd och signals?ker med b?de folk och f?, en aktiv m?ngsysslare med starkt kontrollbehov, initiativrik, trogen och kontakts?kande och har ett p?tagligt behov av kroppskontakt.

Dess v?rdefulla och h?gt skattade egenskaper som intelligens, f?ljsamhet, energi, arbets- och samarbetsvilja, flockk?nsla, v?nlighet och vaksamhet ?r alla ett resultat av v?stg?taspetsens ursprung, livsvillkor och anv?ndning; som g?rdshund och v?ktare med vallningsinstinkt och ?intresse.

Rasen har i likhet med andra nordiska spetsar en tidig mental mognad. Dess h?ga intellektuella kapacitet kombinerad med vilja och energi medf?r att den har l?tt f?r att jaga upp sig. Den kan vara l?ttstressad och k?nslig f?r h?ga ljud. Den har en stark integritet n?r det g?ller den egna kroppen, den ?r r?dd om tassarna och reagerar p? saker som fastnar i p?lsen, p? fasth?llning eller andra intr?ng i den privata sf?ren. Lyh?rdhet och medf?dd samarbetsvilja g?r den k?nslig f?r krav och tv?ng.

V?stg?taspetsen anv?nder g?rna sitt arbetss?tt vid lek med andra hundar. Den nafsar, stirrar eller vill agera ?polis?, dvs styra och st?lla som med djurflocken, vilket kan skr?mma hundar av andra raser och orsaka br?k.

 

R?ddad fr?n utrotning

Det var n?rmast en slump som 1942 sammanf?rde de b?da m?nnen Bj?rn von Rosen och Karl-Gustav Zetterst?n i det gemensamma projekt som senare skulle r?dda rasen ?t efterv?rlden. Den gamla lantrasen fr?n V?sterg?tland var d? n?stan utrotad genom uppblandning med importerade hundraser som hunnit spridas till landsbygden.

Den lilla stammen var lokaliserad till Varasl?tten och uppgavs l?mna utm?rkta vallare. Bj?rn von Rosen kallade den provisoriskt f?r v?stg?taspets. Han s?kte f?rg?ves efter ?ldre eller nyare uppgifter om hundarna fr?n arkiv eller fotoalbum. Ett par veckors inventering resulterade i sex tillr?ckligt typiska exemplar. Rasen godk?ndes av Svenska Kennelklubben efter en m?nstring p? utst?llning 1942 i G?teborg. Men det fanns fler hundar. Ofta s?gs i traktens tidning annonser om ?sm? gr?, kortbenta och kortsvansade vallhundar?. Alla som hade kor beh?vde ju en vallhund. De stubbsvansade fr?n V?sterg?tland hade rykte om sig att vara s?rskilt duktiga.

Endast tre av de funna exemplaren fick betydelse i aveln, och under de n?rmaste ?ren kunde ytterligare hundar f?ras in i stamboken. Sj?lvklart fick t?t inavel tillgripas i b?rjan. Trots detta har rasen bibeh?llit sin sundhet med l?ng livsl?ngd, l?tta f?dslar, t?lighet, initiativf?rm?ga och goda vallningsanlag. Typen bef?stes snabbt utan att rasens goda vallhundsinstinkter gick f?rlorade, vilket togs som bevis f?r att man funnit en mycket gammal ras.

Stamboken h?lls ?ppen f?r nytillskott fram till och med 1970.

N?r rasen fick egen standard 1943 byttes von Rosens ursprungliga arbetsnamn v?stg?taspets ut mot svensk vallhund. 1952 ?tertogs det ursprungliga namnet v?stg?taspets.

Alla i dag levande v?stg?taspetsar kan genom stamtavlan h?rledas till det f?tal djur som tillvaratogs 1942. Rasen har exporterats till bland annat England, Australien, Finland, Holland, USA och Canada. Samtliga h?rstammar fr?n den tillvaratagna lantrasen fr?n V?sterg?tland. Rasens officiella namn ?r v?stg?taspets (vastgotaspets). I engelskspr?kiga l?nder utom FCI kallas den swedish vallhund.

 

Stubbsvansen

Stubbsvansen hos v?stg?taspetsen ?r ett resultat av naturens eget urval. Detta s?rdrag hos den gamla lantrasen ?r omvittnat sedan 1800-talet och ?r troligen ?ldre ?n s?. Att stubbsvansen uppst?tt och ?verlevt genom ?rhundraden bevisar att dessa hundar haft s? m?nga livskraftiga egenskaper att de ?verlevt ett naturligt urval - den tuffaste selektionsmetoden av alla.

Stubbsvansen var s? talrikt f?rekommande att man f?rr trodde att endast de stubbsvansade var ?riktigt ?kta? v?stg?taspetsar. Denna uppfattning ?r s? djupt rotad att den ?nnu lever kvar p? den v?stg?tska landsbygden. Stubbsvansen ?r sedan gammalt f?rknippad med rasen. Den har f?rbryllat och fascinerat och d?rmed betytt mycket i arbetet f?r rasens bevarande. Stubbsvansen har d?rf?r ett kulturhistoriskt v?rde vilket Specialklubben f?r V?stg?taspets (SKV) sl?r vakt om.

En ?verlevare

Aveln inriktades i b?rjan p? att v?lja bort inslag som man antog hade tillkommit genom inblandning fr?n andra raser, bland annat ljusa ?gon och vita tecken. Extremt krokiga framben (rokokoben) vilket ?r en vanlig f?ljd av chondrodystrofi (dv?rgv?xt) valdes ocks? bort i aveln, samtidigt som bra vallningsanlag, stubbsvans och gr? f?rg prioriterades. (Numera accepteras m?nga f?rgnyanser.) Ut?ver denna h?rda gallring f?rsvann m?ngder av t?nkbart avelsmaterial genom naturlig avg?ng d? valpsjukan grasserade fritt utan vaccin. Den v?stg?tska traditionen med l?sg?ende hundar minskade ocks? avelsbasen genom att m?nga blev ?verk?rda - b?de i trafiken och av den egna traktorn p? g?rden. Att rasen ?verlevt den sn?va inaveln och den h?rdh?nta gallringen f?r olika egenskaper med bibeh?llen h?lsa talar f?r att rasen ursprungligen m?ste ha varit genomsund och besuttit en okuvlig livskraft.

 

 

 

 

 

 

 

Avelsm?l och riktlinjer  

 

Specialklubben f?r V?stg?taspets anser det ?nskv?rt med ?kad dokumentering av avelsresultaten i rasrelaterade avkommebed?mningar ang. mentalitet, vallning och exteri?r. Ett fylligare statistiskt underlag b?r kunna ge en tydligare bild ?ver rasens mentalitet och vallanlag. SKV uppmuntrar d?rf?r uppf?dare och hund?gare till ?kat deltagande med sina hundar i Mentalbeskrivning Hund (MH) samt SKVs vallanlagstest och exteri?rbeskrivning.

 

 

SKVs Avelsm?l och riktlinjer f?r avelsr?dgivning

Ursprungligen fastst?llda av V?stg?taspetsringen vid extra ?rsm?te 21 november 1981.

?nyo fastst?llda efter sm?rre revideringar av Specialklubben f?r V?stg?taspets vid ?rsm?te 15 mars 1997. Enstaka justeringar inf?rda enligt rekommendationer fr?n Svenska Kenneklubben inf?r arbetet med RAS 2004.

 

*

Avelsarbetet med v?stg?taspets inriktas framf?r allt p? att beh?lla rasen ursprunglig och naturlig, med god h?lsa och fertilitet, l?ng livsl?ngd, bibeh?llna g?rdshundsegenskaper, vallanlag, en stabil mentalitet och en allsidig bruksduglighet. (sid 3, 12, 13)

*

Sund konstitution med h?g h?llbarhet ? frisk, r?rlig, stark och robust ? och som kan r?ra sig l?nge i olika g?ngarter, ej grov och klumpig. Detta omfattar ?ven naturliga k?nsfunktioner ? hanar med normal k?nsdrift utan ?verdriven hanhundsaggressivitet, tikar med regelbundna l?pningar och parningsvillighet samt instinkts?kra tikar som inte har problem med att ta hand om och uppfostra sina valpar.  (sid 3, 16)

*

Egenskaper som b?r prioriteras hos avelsdjuren ?r: Livlig och uppm?rksam, ej hetsig. Frimodig och or?dd utan tendens till skygghet eller r?dsla, ej ?verdrivet f?rarbunden. Sansad ? f?rm?ga att koppla av mellan uppgifter. Intresse f?r sj?lvst?ndigt arbete, initiativrik. Koncentrationsf?rm?ga vid enskilda uppgifter. Vallanlag - intresse f?r vallning.  (sid 15)

*

F?r att beh?lla rasen sund och frisk f?r framtida generationer efterstr?vas genetisk variation, med stor spridning av arvsanlag i hela stammen. Det uppn?s genom anv?ndning av m?nga olika blodslinjer, och undvikande av avel med besl?ktade djur. Samt att inte ta mer ?n en normalstor kull efter samma f?r?ldrapar.  (sid 10)

*

Bred avelsbas ?r ett vitalt behov i sm? raser. I v?stg?taspetsaveln beh?vs m?nga verksamma individer, helst lika m?nga hanar som tikar. En tik b?r inte l?mna mer ?n cirka 20 valpar, och en hane inte mer ?n 30 valpar - med spridning p? hela sin livstid, varav h?gst h?lften (cirka 15 valpar) producerade under de tre f?rsta avels?ren. (sid 10)

*

Ur avelssynpunkt har alla rastypiska hundar (1:a eller 2:a pris vid kvalitetsbed?mning) lika v?rde. Championtitlar ska ej styra valet av avelsdjur. Att v?lja avelshund enbart efter utst?llningsframg?ngar medf?r stor utslagning av m?nga fullgoda avelsdjur, och minskad genetisk variation. Championat och avelsv?rde ?r inte samma sak. (sid 10)

*

F?r att bevara stubbsvansanlaget rekommenderas att en individ i varje avelskombination ska ha medf?dd stubbsvans.  (sid 19)

*

God k?nsdrift och fortplantningsf?rm?ga (parning, dr?ktighet, valpning och valpv?rd) hos avelsdjuren ?r v?sentlig. Fria parningar, d?r hund och tik klarar akten sj?lva, efterstr?vas. Hormonbehandlingar, inseminationer eller annan konstgjord hj?lp till avelsdjur ska undvikas. Hanar ska ej tas i avelstj?nst f?re 15 m?naders ?lder.   (sid 16)

 

 

 

*

Individer med ?terkommande r?relsebesv?r, f?rlossningssv?righeter, d?lig h?lsostatus (som t.ex. st?r under regelbunden medicinering) eller har andra konstitutionella svagheter ska ej anv?ndas i aveln.  (sid 16, 18)

*

Viss k?nslighet f?r h?ga ljud (s.k. skottber?rdhet) f?rekommer hos rasen, och ska inte nonchaleras. Mentaliteten har h?g prioritet.   (sid 15)

*

Resultat fr?n HD-r?ntgen och ev. skottber?rdhet ska varken nonchaleras eller ?verv?rderas, utan b?r noga beaktas liksom ?vriga egenskaper, och ing? i en helhetsbed?mning vid valet av avelsdjur. Extremt skottr?dda hundar ska ej anv?ndas till avel.  (sid 15, 20)

*

?kad dokumentering av avelsresultaten ?r ?nskv?rd, och ?kat deltagande i avkommebed?mningar ska uppmuntras, framf?r allt i SKV:s exteri?rbeskrivning, vallanlagstest samt SBKs mentalbeskrivning. Det ?r angel?get att fler individer deltar i ung ?lder.  (sid 14, 15)

 

Avelsm?let anger ?nskv?rd inriktning f?r rasens bevarande.

Det utg?r grund f?r avelskommitt?ns r?dgivning, och riktlinjer f?r enskilda uppf?dare och ?gare av avelshanar. Det yttersta avelsansvaret vilar alltid hos uppf?darna.

 

 

*

Avelsm?lens grundsatser, enligt ovan,  repeteras vid varje relevant avsnitt.

 

 

 

 

 

 

Registreringsuppgifter f?r v?stg?taspets

?rliga valpregistreringar under en femton?rsperiod

 

1989

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

262

249

201

166

151

160

180

132

185

133

201

212

171

225

243

 

Avelsstrategi f?r v?stg?taspets

Rekommendationer ist?llet f?r krav.

Genetisk variation

Rasen uppf?r?kades p? grundval av ett mycket litet antal ursprungshundar (founders). Stor genetisk variation har g?tt f?rlorad genom ett str?ngt, och av okunskap missriktat, urval f?r stubbsvans och gr? f?rg under den tidiga rasaveln p? 1940-50-talen. Samma effekt har flera decenniers matadoravel (?veranv?ndning av enskilda hanar) haft. Inaveln inom rasen diskuterades offentligt inom SKV under slutet av 1990-talet. DNA-analyser ?r dyra, men ?r en v?g f?r att f? besked om genvariationen i rasen. Genetisk stamtavleanalys ?r en annan metod. Ingen av dessa har ?nnu pr?vats p? v?stg?taspetsen.

N?gra generella riktlinjer f?r bevarandeavel: 1) F?rlust av genetisk variation minimeras genom att anv?nda s? m?nga djur som m?jligt i aveln. 2) Varje avelsdjur b?r f? s? m?nga ungar som m?jligt och antalet avkomlingar per individ b?r vara s? j?mnt som m?jligt. 3) Kraftig inavel, dvs parning mellan individer som ?r n?ra sl?kt b?r i m?jligaste m?n undvikas. Stark inavel leder i ett l?ngre perspektiv till ytterligare genf?rluster. 4) Urval som inneb?r att endast individer som uppvisar speciella ??nskv?rda? karakt?rer anv?nds i aveln b?r undvikas. S?dant urval resulterar i att endast ett f?tal individer deltar i aveln, med p?f?ljd att genetisk variation f?rloras. 5) En sn?v rasstandard kan breddas till en rasbeskrivning som inte utest?nger individer som ?r n?got avvikande ur aveln. (R?d fr?n Populationsgenetiska enheten vid Stockholms Universitet.)

Begr?nsning av antalet avkommor efter varje avelshund ?r en m?jlig v?g att sprida aveln p? fler individer. SKV har hittills rekommenderat h?gst 20 valpar per tik och 40 valpar per hane, vilket enligt SKKs genetiska expertis anses vara ?ganska mycket?.

Ett s?tt att informera uppf?dare och hanhunds?gare om hanarnas inflytande i aveln, ?r genom att studera s.k. ?farfarskurvor?. Dessa speglar hur m?nga barnbarn hunden (farfar) har. En hanhund kan ha m?nga avkommor men om dessa anv?nds i liten omfattning, kan den hanhundens inflytande p? sikt bli relativt begr?nsat. Det omv?nda intr?ffar om en hane har relativt f? avkommor som ist?llet anv?nds flitigt. Farfarskurvor redovisas oftast i form av kurvor eller stapeldiagram.

 

Rasens inavelsgrad 1992-2003 (nedan) visar en successivt ?kad medvetenhet om riskerna, men det finns mer att g?ra. Enligt Svenska Kennelklubbens rekommendationer b?r den genomsnittliga inavelsgraden ligga under 2,5%. Att s?nka inavelsgraden och om m?jligt bredda avelsbasen, ?r av yttersta vikt f?r v?stg?taspetsen.

 

Genomsnittlig inavel i rasen, uppgifter ur SKKs RAS-data

 

?r

Individer

i avel

Antal f?dda

Genomsnittlig inavel f?r ?rets alla kullar

H?gsta inavelsgrad

f?r en enskild kull

Antal anor

 

1992

66

163

5,7 %

33 %

5,1

 

1998

66

158

4,7 %

29 %

5,0

 

1999

75

195

3,4 %

17 %

5,0

 

2000

75

214

2,8 %

9 %

5,0

 

2001

78

176

3,8 %

18 %

5,1

 

2002

84

204

3,6 %

13 %

5,1

 

2003

94

242

3,1 %

13 %

5,0

 

H?g inavelsgrad inneb?r dubblering av gener, dvs. ?kad homozygoti. Dubblering av gener medf?r att genetisk variation f?rloras. ?ven gener med negativ inverkan dubbleras. Genetisk variation ?r n?dv?ndig f?r att rasen ska kunna motst? sjukdomar och leva upp till avelsstrategins ambitioner om en tryggad framtid. Det m?ste d?rf?r vara av h?gsta prioritet f?r rasens bevarande att beh?lla s? mycket som m?jligt av den genetiska variation som finns kvar. F?r att klara detta b?r utrensning av avelsdjur undvikas i mesta m?jliga m?n ? utom d? det ?r absolut n?dv?ndigt, och genom att utesluta s? f? individer som m?jligt.

ALLA hundar b?r p? sjuka defektgener. F?r att f? l?ngsiktig utveckling av spridningen p? dessa b?r riskerna f?rdelas genom att anv?nda fler hundar i avel. M?ls?ttningen med varje kull ska vara att det ska g? att rekrytera avelsdjur ur den. Vid avel ska M?NGA AV DE B?TTRE individerna anv?ndas. Inte de ?b?sta?.

 

*

F?r att beh?lla v?stg?taspetsen sund och frisk f?r framtida generationer efterstr?vas stor genetisk varation i hela stammen. Det uppn?s genom anv?ndning av m?nga olika blodslinjer och undvikande av avel med besl?ktade djur. Samt att inte ta mer ?n en normalstor kull efter samma f?r?ldrapar.

*

Ur avelssynpunkt har alla rastypiska hundar (motsv. 1:a eller 2:a pris vid kvalitetsbed?mning) lika v?rde. Championtitlar ska ej styra valet av avelsdjur. Att v?lja avelshund enbart efter utst?llningsframg?ngar medf?r stor utslagning av m?nga fullgoda avelsdjur, och minskad genetisk variation. Championat och avelsv?rde ?r inte samma sak.

 

N?rmare sl?ktskapsavel ?n kusinparning (motsvarande max. 6,25% inavelsgrad) rekommenderas ej.

 

Anv?nd oanv?nda linjer mer

Svenska Kennelklubben rekommenderar ett flitigare anv?ndande av oanv?nda linjer. Linjer fr?n de ursprungliga hundarna (founders) som eventuellt ?r underrepresenterade i aveln kan hittas genom founderanalyser, vilka ?r ganska komplicerade. S?dana har hittills inte gjorts p? rasen.

 

F?rdelning av tikar och hanar i avel

Ett viktigt verktyg f?r att n? m?let att minska inavelsgraden ?r att begr?nsa anv?ndandet av varje enskild hanhund. Enligt r?d fr?n Svenska Kennelklubbens avelskommitt? ska ingen enskild hane till?tas bli far ?t mer ?n fem procent av rasen i sin generation (genomsnittligt generationsintervall f?r hund ?r fem ?r). Fem ?r x fem % = 25 % av de ?rliga registreringarna, vilket f?r v?stg?taspetsens del handlar om 46 avkommor under hanens livstid som absolut ?versta gr?ns. (Ber?kningen gjord p? ett tio?rigt genomsnitt av ca 184 registrerade valpar per ?r.)

F?r att s?nka inavelsgraden rekommenderas h?gst 30 valpar per hane.

Som hj?lp f?r uppf?dare att finna hanar tillg?ngliga f?r avel publicerar SKV en t?ckhundslista. Som ytterligare hj?lp ska en lista publiceras ?ver hanhundar som uppfyllt sin kvot i aveln.

 

J?mf?relse av antal tikar resp. hanar i avel, uppgifter ur SKVs ?rsbok 2002 och 2003

 

Reg.?r

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

 

antal tikar i avel

38

39

32

40

34

44

44

44

50

49

 

antal hanar i avel

24

28

27

33

32

31

31

34

34

41

 

differens

14

11

5

7

2

13

13

10

16

8

 

 

*

Bred avelsbas ?r ett vitalt behov i numer?rt sm? raser som v?stg?taspets. I v?stg?taspetsaveln beh?vs m?nga verksamma individer, helst lika m?nga hanar som tikar. En tik b?r inte l?mna mer ?n cirka 20 valpar, och en hane inte mer ?n 30 valpar - med spridning p? hela sin livstid, varav h?gst h?lften (cirka 15 valpar) producerade under de tre f?rsta avels?ren.

Under en sju?rsperiod har tolv tikar haft 20 valpar eller fler, dock max 25 valpar som mest p? en tik. Sex tikar hade fem kullar, tv? tikar hade sex kullar. Risken att en tik producerar f?r m?nga avkommor ?r av naturliga sk?l mindre ?n f?r en hane. Men om tikens alla barn och barnbarn anv?nds i avel f?r det en motsvarande effekt som f?r hanar.

 

K?nslighet f?r inavel

Tabellen nedan visar hur k?nslig v?stg?taspetsen ?r f?r inavel. Ju h?gre sl?ktskap, desto mer inavel och f?rre kullar resp. valpar. Datorn har simulerat t?nkta kombinationer. V?stg?taspetsen f?ljer m?nstret f?r andra raser. ?ven om l?get inte ?r alarmerande katastrofalt d?ligt, finns mycket kvar att g?ra, enligt SKKs genetiska expertis.

                   S? h?r har datorn pr?vat v?stg?taspetsens inavelsk?nslighet

 

Parn.typ

kullar

valpar

% inavel

T?nkta kombinationer f?r 1992-2003

 

 Typ 1

395

4,3

3,1%

F?r?ldrar mindre sl?kt ?n kusiner

 

Typ 2

38

4,1

8,9%

F?r?ldrar sl?kt som kusiner

 

Typ 3

17

3,4

16%

F?r?ldrar sl?kt som halvsyskon

 

Typ 4

3

2,7

29%

F?r?ldrar sl?kt som helsyskon/far-dotter

 

 

Effektiv populationsstorlek

Effektiv Population/Effektiv Avelsbas = den population som, vid slumpparning av lika m?nga individer av vardera k?net, skulle ge upphov till samma stegring av inavelsgraden per generation som man uppm?tt i en verklig population.

Ett bevis f?r att hela avelsbasen inte utnyttjas ?r datorns simulerade slumpm?ssiga parningar, som i ett exempel f?r v?stg?taspets s?g ut som nedan. Avel med 35 tikar och 35 hanar skulle kunna bedrivas med samma effektivitet som nu sker inom rasen. Med en tillg?nglig population p? 100 djur b?r den genetiska variationen kunna beh?llas.

 

Utnyttjad avelsbas

71

Effektiv populationsstorlek

= 35,5 tikar + 35,5 hanar

Tillg?nglig avelsbas

94

Potentiell populationsstorlek

Upp till 100 = utom fara

 

M?ls?ttning   -   genetisk variation

?           Str?va mot s? obesl?ktade parningskombinationer som m?jligt. P? sikt kommer det inte att r?cka med att h?lla sig under motsvarande kusinparningsniv? = 6,25 %.

?           Bevara s? mycket som m?jligt av den genetiska variation som finns kvar i rasen.

?           Anv?nda s? m?nga avelsdjur som m?jligt, och utesluta djur endast n?r det ?r absolut n?dv?ndigt.

?           Minska inavelsgraden till 2,5 % till ?r 2010.

 

 

 

JORDBRUKS
VERKET

V?stg?taspetsen
st?r under observation hos Statens Jordbruksverk som p? regeringens uppdrag f?ljer bevarandet av genresurser och m?ngfald inom rasen genom ?rliga rapporter om avelsintensiteten. Rasen upptas som nyttodjur i Jordbruksverkets ?Nationellt program f?r husdjursgenetiska resurser?.

 

Mentalitet & bruksduglighet

 

G?rdshundsegenskaper

De typiska g?rdshundsegenskaperna ?r troligen de som v?stg?taspets?gare - alla kategorier - s?tter h?gst v?rde p? hos sin hund. Det ?r ofta dessa som lockat intresset till rasen. Det ?r de karakt?rsdrag man som familjehunds?gare har mest gl?dje och utbyte av ? i den dagliga samvaron med v?stg?taspetsen. V?stg?taspets?gare upplever ofta hunden som en liten ?m?nniska?, med vilken man har samtal och intensiv ?gonkontakt med ? just f?r att den s?ker kontakt, samarbete och medbest?mmande.

Dessa egenskaper ?r fundamentala f?r rasens karakt?r, och d?rf?r angel?gna att beskriva och bevara. Vi k?nner idag inte till exakt hur g?rdshundsegenskaper l?ter sig testas. SKV anser att det ?r av allra st?rsta vikt att finna en metod f?r testning, m?tning och utv?rdering av dessa. Slutar man g?ra avelsurval f?r dessa typiska mentala egenskaper f?rsvinner de.

V?stg?taspetsen ?r en lyh?rd g?rdshund som med sin samarbetsvilja och snabba uppfattnings- och reaktionsf?rm?ga ?r brukbar f?r n?stan vilka uppgifter som helst ? inte minst dess ursprungliga uppgift vallning. Den ?r en mycket god v?ktare som ?r uppm?rksam p? allt i sin omgivning. Varje f?r?ndring registreras och meddelas - ofta med skall. V?stg?taspetsen ?r f?retagsam, initiativrik, nyfiken och energisk. Den ?r framsprungen ur en lantbruksmilj? med mycket liv och r?relse, med m?nga uppgifter och mycket att ha tillsyn ?ver. Den ?r d?rmed en aktiv m?ngsysslare som trivs med stor r?relsefrihet och m?nga vardagliga bestyr.

V?stg?taspetsen ?r en f?ljeslagare och hj?lpreda, den har ett stort behov av att vara med sin flock. Den f?ljde f?rr med ut p? f?lten, deltog i arbetet och travade med h?stlassen till spannm?lsmagasinen i byarna. Den tar f?r sig av nya upplevelser och bekantskaper bland b?de m?nniskor och djur, och ?r mycket signals?ker.

V?stg?taspetsens h?ga intellektuella kapacitet, snabba uppfattningsf?rm?ga och samarbetsvilja inneb?r att den ?r kontakts?kande och har ett behov av information och kommunikation. Initiativf?rm?gan yttrar sig inte s?llan i att den styr och st?ller med sin omgivning, den ?r p?hittig, ser till att h?lla ig?ng sin familj med aktiviteter och att p?verka sin omgivning och sina livsf?rh?llanden.

Dess vallningsinstinkt ?r i huvudsak inriktad p? g?rdens egna djur och rutiner d?r den som f?ljeslagare och allm?n hj?lpreda rycker in d?r det beh?vs. Varje g?rd har sina specifika arbetsuppgifter. Den har h?g intellektuell kapacitet och tidig mental mognad, den iakttar, h?rmar och tar ofta egna initiativ. V?stg?taspetsen har enligt tradition sk?tt vallningen mer eller mindre sj?lvst?ndigt med varierande intresse och teknik. Den har anv?nts till b?de gr?nsvallning, hopsamling och drivning allt efter behov och individuell fallenhet utan omfattande tr?ning.

 

*

Avelsarbetet med v?stg?taspets inriktas framf?r allt p? att beh?lla rasen ursprunglig och naturlig, med god h?lsa och fertilitet, l?ng livsl?ngd, bibeh?llna g?rdshundsegenskaper, vallanlag, en stabil mentalitet och en allsidig bruksduglighet.

 

 

Vallningsegenskaper

En viktig faktor f?r framg?ng i vallandet ?r att hunden visar intresse f?r att samla och driva alla djur i en flock. En annan faktor handlar om att driva flocken eller enskilda djur i f?rh?llande till n?got, att balansera flocken. Det kan vara i f?rh?llande till f?raren, till g?rden, till resten av flocken. Betr?ffande b?da dessa faktorer kr?vs att hunden har viss ?verblick ?ver situationen, f?rm?ga att sortera flera inkommande signaler p? en g?ng och att v?rdera vilken adekvat handling som en situation b?r f?ljas av. Signalerna handlar dels om dem som kommer fr?n de vallade djuren men ocks? om den kommunikation som beh?vs mellan hund och f?rare. H?r kr?vs att hunden ?r kommunicerbar, har samarbetsf?rm?ga och ?r intresserad av att vara sin ?gare till lags. Till detta beh?vs mod, energi, vilja, snabb uppfattnings- och reaktionsf?rm?ga samt intellektuell kapacitet.

V?stg?taspetsen ?r ett litet dynamitpaket, vilket kr?vs n?r man ?r liten och ska flytta p? 600 kilo tjur. Vid vallning driver den ofta h?rdh?nt, med mycket pondus, energi och vilja, vilket g?r den mer l?mpad till n?t ?n f?r. Den ?r anv?ndbar f?r h?mtning, samling och drivning av djur. V?stg?taspetsen ?r en ?heeler? som driver med skall och nyp i djurens bakben. Den drar sig inte f?r n?ra situationer som t ex f?llor, och ?r d?rf?r en l?mplig gr?nsvallare. Den har vallningsintresse, men inte s? utpr?glat att den blir st?rd om s?dan syssels?ttning saknas. Den kan koppla av och ?gna sig ?t annat n?r vallningen ?r avslutad, ?ven i n?rheten av djuren.

V?stg?taspetsen ?r en ?kroppsvallare? som trycker djuren fram?t med kropp, nyp och r?relser. Den arbetar ofta pendlande i r?relse bakom djuren. V?stg?taspetsen g?r ofta n?ra djuren och litar helt p? sin f?rm?ga att undg? sparkar genom att ducka blixtsnabbt. Kroppsvallning kr?ver mycket energi men ?r effektivt p? sv?rflyttade ?tr?ga? djur eller djur som g?rna sprider sig.

Otypiskt f?r v?stg?taspetsen ?r den intensivt fixerade ?hypnotiska? blick som kallas ?eye? vilken ofta kombineras med en hukad, hotfull kroppsh?llning och smygande r?relser. Detta beteende ing?r inte i v?stg?taspetsens vallningsteknik.

 

Lust att f?rf?lja flyende f?rem?l, djur, cyklar, bilar mm som ibland kan ses, ska inte f?rv?xlas med vallningsbeteende.

V?stg?taspetsens iver att ofta vilja samla familjeflocken vid promenader och TV-stunder ?r d?remot ett s?dant.

 

V?stg?tatraditionen

V?stg?taspetsens vallningsarbete bestod enligt traditionen att ha huvudansvaret f?r att ta djuren till och fr?n betet. P? sm? g?rdar kunde den ?ven sj?lvst?ndigt och p? eget initiativ h?mta hem djuren vid tiden f?r mj?lkning. Innan st?ngsel kom i allm?nt bruk anv?ndes den f?r gr?nsvallning. Den l?rde sig var djuren fick beta inom ett f?revisat omr?de och hindrade dem fr?n att g? in i omgivande spannm?lsgr?dor och planteringar. Under drivning till och fr?n betet h?lls djuren samlade utmed v?gar eller ?kerkanter och hindrades fr?n att g? in i andra odlingar.

Vallning enligt V?stg?tametoden: Djursk?tare och hund g?r in i f?llan. Hunden g?r runt korna och s?tter dem i r?relse. Hunden sk?ller fram djuren. Korna bildar sj?lva ett led med ledarkorna i spetsen och de mobbade sist, vilket ?r mj?lkkornas naturliga s?tt att f?rflytta sig p?. De kor som trilskas nafsas i hasorna och hunden g?r t?tt efter korna. Sk?llande och t?tt intill f?ljande hund har en lugnande inverkan p? korna. H?gdr?ktiga kvigor och sinkor som man inte vill ha med in till mj?lkningen motas bort av hunden. Hunden h?mtar p? order ett djur som l?mnat ledet. Om ledarkon g?r f?r sakta skickar man fram hunden f?r att driva p?. Likas? om k?n saktar. N?r korna g?r bra ?r hunden hos djursk?taren. Framme vid lag?rden passar hunden sist i ledet s? att inga djur v?nder, och djuren drivs in i lag?rden. Denna metod utvecklades troligen av lag?rdskarlar p? de st?rre g?rdarna som anv?nde hundar vid ut- och indrivning av korna till mj?lkning.

 

*

Avelsarbetet med v?stg?taspets inriktas framf?r allt p? att beh?lla rasen ursprunglig och naturlig, med god h?lsa och fertilitet, l?ng livsl?ngd, bibeh?llna g?rdshundsegenskaper, vallanlag, en stabil mentalitet och en allsidig bruksduglighet.

 

 

 

Vallanlagstest

Vallningsegenskaper ?r inget statiskt beteende som hundar automatiskt ned?rver f?r att de ?r vallhundar. En del saker g?r att tr?na in men vallningsbeteendet ?r mycket en fr?ga om anlag. Vallning ?r ett sammansatt beteende. F?r att kunna uttala sig om ifall hunden har typiska vallningsanlag m?ste just dessa testas, direkt p? djur. De egenskaper som kr?vs f?r ett anv?ndbart vallningsarbete ?r; intresse f?r djuren, koncentrationsf?rm?ga, tryck/pondus och balans samt samarbete med f?rare.

Ett hj?lpmedel f?r att bevara v?stg?taspetsens mentala egenskaper f?r dess ursprungliga arbetsuppgifter ?r att testa just de ursprungliga egenskaper som hunden anv?nt i arbete. Endast vallningsarbete kan bevara vallanlagen och d?rmed de mentala egenskaper man vill bevara. Slutar man g?ra avelsurval f?r dessa typiska mentala egenskaper f?rsvinner de. Vallanlagstester kan vara acceptabla som metod f?r urval, men ?r egentligen en l?g niv? som krav - dock kanske snart den enda metod som ?terst?r eftersom mj?lkkobes?ttningarna minskat.

 

SKVs vallanlagstest  har varit i bruk sedan 1994. Det anv?nds anv?nds ?ven av andra rasklubbar, t.ex. isl?ndsk f?rhund och welsh corgi pembroke / cardigan.

Sedan 1994 har 385 v?stg?taspetsar vallanlagstestats, enligt nedan (uppgifter ur SKVs ?rsb?cker):

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

totalt

23

9

43

25

44

45

56

43

61

36

385

 

SKVs vallanlagstest ?r ett relativt enkelt anlagstest som enbart g?r ut p? att konfrontera hunden med djur (n?t) och beskriva vad hunden g?r. Hunden b?r inte vara tr?nad och helst s? ung som m?jligt. Testet ?r neutralt. Det g?r att utf?ra p? olika vallhundsraser. Hund?gare och uppf?dare rekommenderas att vallanlagstesta sina hundar i syfte att f? ett gott statistisk underlag samt att lokalisera hundar med goda vallanlag.

?nskv?rt vallningsbeteende hos v?stg?taspets ?r m?lmedveten drivning med m?ttligt skall ? inte rusning eller jakt, n?gon grad av tryck f?r att flytta tuffa eller veka djur - med eller utan f?rarhj?lp, pendlande r?relser bakom djuren ? mer eller mindre, att den nyper eller biter m?ttfullt ? inte hela tiden, med bra avst?nd till djuren ? varken f?r n?ra eller l?ngt bort, viss f?rm?ga att samla ? inte spr?nga flocken.

SKVs valltest (till skillnad fr?n anlagstestet) f?r tr?nade vallhundar utf?rs p? hundens hemg?rd.

Officiella vallprov med n?t arrangeras av SVAK, Svenska Vallhundklubben.

 

De genetiska f?ruts?ttningarna ?r en viktig grund f?r hur v?l en hund ska lyckas med att uppfylla sin husbondes ?nskningar. Milj?n och de ?vriga f?ruts?ttningar valpen ges under sin uppv?xt och livstid, avg?r sedan hur v?l hundens f?rm?ga tillvaratas.

 

*

?kad dokumentering av avelsresultaten ?r ?nskv?rd, och ?kat deltagande i avkommebed?mningar ska uppmuntras, framf?r allt i SKV:s exteri?rbeskrivning, vallanlagstest samt SBKs mentalbeskrivning. Det ?r angel?get att fler individer deltar i ung ?lder.

 

 

 

Mentalbeskrivning

V?stg?taspetsens m?nga karakt?ristiska g?rdshundsegenskaper ?r alla ett resultat av v?stg?taspetsens ursprung, livsvillkor och anv?ndning; som g?rdshund och v?ktare med vallningsinstinkt och ?intresse.

V?stg?taspetsen kan vara l?ttstressad och k?nslig f?r h?ga ljud, vilket ing?r i raskarakt?ren. Lyh?rdhet och medf?dd samarbetsvilja g?r den k?nslig f?r krav och tv?ng. Den har en stark integritet n?r det g?ller den egna kroppen, den ?r r?dd om tassarna och reagerar p? saker som fastnar i p?lsen, p? fasth?llning eller andra intr?ng i den privata sf?ren.

 

*

Egenskaper som b?r prioriteras hos avelsdjuren ?r: Livlig och uppm?rksam, ej hetsig. Frimodig och or?dd utan tendens till skygghet eller r?dsla, ej ?verdrivet f?rarbunden. Sansad ? f?rm?ga att koppla av mellan uppgifter. Intresse f?r sj?lvst?ndigt arbete, initiativrik. Koncentrationsf?rm?ga vid enskilda uppgifter. Vallanlag - intresse f?r vallning. 

*

Viss k?nslighet f?r h?ga ljud (s.k. skottber?rdhet) f?rekommer hos v?stg?taspetsen och ska varken nonchaleras eller ?verv?rderas. Mentaliteten har h?g prioritet. Skottber?rdheten ska noga beaktas liksom ?vriga egenskaper och ing? i en helhetsbed?mning vid valet av avelsdjur. Extremt skottr?dda hundar ska inte anv?ndas till avel.

*

?kad dokumentering av avelsresultaten ?r ?nskv?rd, och ?kat deltagande i avkommebed?mningar ska uppmuntras, framf?r allt i SKV:s exteri?rbeskrivning, vallanlagstest samt SBKs mentalbeskrivning. Det ?r angel?get att fler individer deltar i ung ?lder.

 

 

Totalt antal beskrivna v?stg?taspetsar- b?de inofficiellt och officiellt

Inofficiellt

1994

1995

1996

1997

 

 

 

Totalt

 

 

1

31

27

21

 

 

 

80

 

                                                         (uppgifter ur SKKs RAS-data, samt ovan ur SKVs ?rsb?cker)

Officiellt

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

Totalt

 

 

1

8

15

6

18

18

15

81

 

 

Specialklubben f?r V?stg?taspets har initierat deltagande i och ?ven arrangerat SKKs vedertagna utv?rderingsmetod - Mentalbeskrivning Hund ? i avsikt att g?ra en utv?rdering av rasen efter 200 beskrivna v?stg?taspetsar. Metoden pr?vades inofficiellt ett par ?r, senare har samarbete s?kts med Svenska Brukshundklubben f?r testerna. Meningen med utv?rderingen ?r att med professionell hj?lp f? fram en adekvat rasprofil f?r v?stg?taspets.

Specialklubben f?r V?stg?taspets anser att ?kad dokumentering av avelsresultaten ?r ?nskv?rd, och uppmuntrar till ?kat deltagande i Mentalbeskrivning Hund. Hund?gare och uppf?dare rekommenderas att mentalbeskriva sina hundar f?retr?desvis i ?ldern 12 - 24 m?nader. Hund som mentalbeskrivs skall vara minst tolv m?nader gammal. Ingen ?vre ?ldersgr?ns finns. Till och med 2003 har totalt 161 v?stg?taspetsar beskrivits, varav 81 officiellt.

Korningens mentaldel ?r ett mentaltest, till skillnad fr?n mentalbeskrivningen som enbart beskriver intensiteten i hundens reaktioner. Mentaltestet, som ?r officiellt f?r brukshundsraser, ?r ganska likt mentalbeskrivning men inneh?ller ?ven hotinslag och ger v?rdeomd?men (betyg) p? hundens mentala egenskaper. Sju v?stg?taspetsar har till och med 2003 godk?nts vid s?dana.

 

 

M?ls?ttning   -   mentalitet & bruksduglighet

?       Verka f?r ett ?kat intresse f?r vallanlagstest

?       Verka f?r att f? fram en metod f?r utv?rdering av vallanlagstesterna

?       Verka f?r ?kat intresse f?r Mentalbeskrivning Hund

?       Verka f?r att n? ett statistiskt underlag p? 200 mentalbeskrivna hundar f?r utv?rdering

 

 

Fruktsamhet

Goda fruktsamhetsegenskaper (parning, dr?ktighetsprocent, antal f?dda, ?verlevande valpar, f?rlossning, digivning) ?r av stor vikt f?r en ras ?verlevnad. Tyv?rr ?r dessa egenskaper d?ligt registrerade inom hundaveln. Den enda k?nda uppgiften ?r antalet registrerade valpar, men detta beh?ver inte vara uttryck f?r en egenskap utan kan variera av orsaker som inte har med avelsarbetet att g?ra, t.ex. efterfr?gan p? valpar.

Specialklubben f?r V?stg?taspets har sedan 1997 en framtagen metod f?r avelsuppf?ljning. Denna har fungerat v?l vissa perioder men har periodvis uteblivit helt. Avsikten ?r att uppf?darna p? s?rskilda blanketter l?mnar adressuppgifter till valpk?pare f?r kontinuerlig uppf?ljning med SKVs exteri?rbeskrivningar. Dessa utg?r ?ven underlag f?r att s?ka blivande avelshanar till t?ckhundslistan. Frivillig rapportering av eventuella fruktsamhetsproblem kan ske, och har skett, i samband med avelsuppf?ljningen ? n?r den fungerar.

Det intr?ffar d? och d? att tikar g?r tomma, vilket b?r leda till uppf?ljning av rasklubben.

Frekvensen av kejsarsnitt och f?rlossningskomplikationer ?r enligt Agrias skadestatistik mycket l?g. Troligen motsvarar detta verkligheten, men den ger inga uppgifter om enskilda tikar.

 

*

God k?nsdrift och fortplantningsf?rm?ga hos avelsdjuren ?r v?sentlig. Fria parningar, d?r hund och tik klarar akten sj?lva, efterstr?vas. Hormonbehandlingar, inseminationer eller annan konstgjord hj?lp till avelsdjur ska undvikas. Hanar ska ej tas i avelstj?nst f?re 15 m?naders ?lder.  

*

Individer med ?terkommande f?rlossningssv?righeter ska ej anv?ndas i aveln.

*

Sund konstitution omfattar naturliga k?nsfunktioner ? hanar med normal k?nsdrift utan ?verdriven hanhundsaggressivitet, tikar med regelbundna l?pningar och parningsvillighet samt instinkts?kra tikar som inte har problem med att ta hand om och uppfostra sina valpar.

 

 

 

M?ls?ttning   -   fruktsamhet

?       Verka f?r att f? fram en fungerande metod f?r uppf?ljning av fruktsamhetsegenskaper.

?       Verka f?r att avelsuppf?ljningen kan fullf?ljas enligt plan.

 

 

 

 

 

 

 

 

H?lsa

 

V?stg?taspetsens skadestatistik

utv?rdering av uppgifter fr?n f?rs?kringsbolaget Agria 1995 ? 2002 (?tta ?r)

 

Som underlag anv?nds p? rekommendation av Svenska Kennelklubben skadestatistik fr?n Agria. Agria ?r dominerande p? f?rs?kringar f?r sm?djur varf?r statistiken kan anses relativt s?ker.

Sammanfattning

Spridningen av skador visar tydligt att v?stg?taspetsen inte har n?gra rasbundna sjukdomar eller ?defekter? (nytt modeord). Den kan liksom alla andra biologiska varelser drabbas slumpvis av b?de det ena och det andra. Spridningen visar tydligt att v?stg?taspetsens h?lsostatus tycks vara stabil, vilket ?r viktigt att bevara. Noteras kan att de fall av korsbandsskador, h?ltor och artroser i kn?led eller armb?ge som f?rekommit tydligen varit behandlingsbara och inte f?ranlett n?gra livers?ttningar. Av h?ftledsdysplasi och livmoderinflammationer, som ?r nr tv? resp. fyra p? Agrias tio-i-topp-lista (totalt samtliga raser), har v?stg?ten bara ett liversatt fall av vardera p? hela ?tta?rsperioden!

Cushings syndrom, med 3 liv- och 7 skadefall p? ?tta ?r, tycks tillsammans med trafiken, 10 liv- och 6 skadefall, samt perinealbr?ck, 3 liv- och 8 skadefall, vara tre av rasens ?v?rsta gissel?.

8 f?rlossningskomplikationer och 4 kejsarsnitt i relation till periodens 339 f?dda kullar indikerar att rasen ?r l?ttvalpad.

Livers?ttningar

Skadestatistiken omfattar en period om ?tta ?r, d? 75 livers?ttningar utbetalats f?r d?da / avlivade v?stg?taspetsar yngre ?n tio ?r, med i genomsnitt nio fall per ?r och stor spridning i diagnoser (52 st). Trafikskador ligger i topp med 10 fall under perioden, f?ljt av elva olika diagnoser med tv? till tre fall vardera. I ?vrigt f?rekommer endast ett fall per var och en av ?vriga 40 diagnoser.

 

 

liv

vet.v?rd

(jfr vissa diagnoser)

Trafikskada

10

6

 

Lymfosarkom / Malignt lymfom (leukos)

3

1

 

Perinealbr?ck

3

8

 

Cushings syndrom

3

7

 

D?d utan s?ker diagnos

2

 

 

F?rsvunnen

2

 

 

Anemier

2

 

 

Tum?r i lever

2

 

 

Diabetes mellitus

2

 

 

Diskbr?ck

2

 

 

Urinsten nedre urin v?gar

2

 

 

Inkontinens

2

 

 

 

V?rd- och skadeers?ttningar

Skadestatistiken f?r veterin?rv?rd visar ett stabilt f?rlopp med 808 ersatta fall under ?tta ?r, cirka 100 fall per ?r.

I listans ?vre del ?terfinns 10 olika diagnoser med ?tta fall vardera. 13 andra diagnoser uppvisar vardera sju fall.

En likartad j?mn spridning visas f?r resten av statistiken med totalt 367 redovisade diagnoser i fallande skala, d?r n?stan 60 procent av diagnoserna f?rekommer med endast ett fall vardera.

 

antal diagnoser

antal

fall

 

 exempel p? diagnoser

10

8

 

h?lta, ?kad urinering, kr?kning, perinealbr?ck, hudf?r?ndringar, bits?r, livmoder-inflammation, korsbandsskada, infl. livmoderslemhinna, urinsten

13

7

 

?kad t?rst, tr?tthet, mag- och tarmkatarrer, cushings syndrom, atopi, klobrott,

 juvertum?r, prostata, tonsillit, otit

10

6

 

sjukd. utan orsak, generell sm?rta, trafikskada, anals?cksinflammation, analdenom, leversjukd.utan orsak, kl?da, f?rlossn.komplikation, kn?ledsartros, cystit

21

 

5

 

infektionssjukd, neurlog.sjukd, kramper, feber, ormbett, diarr?, kr?kning, levertum?r, etc?.

 

fotnoter

Cushings syndrom ?r en hormonell sjukdom med h?ravfall och knutor i huden, orsakad av f?r h?g bildning av kortisoner i binjurarna pga. onormalt h?g aktivitet i hypofysen eller tum?r i en binjure. Livsl?ng behandling med medicin som d?mpar aktivitet i binjurebarken.

Perinealbr?ck vid eller under anal?ppningen ger sv?ra besv?r med urinering och/eller tarmt?mning. Uteslutande hos ?ldre hanhundar vilket anses bero p? tillbakabildning av st?djande v?vnad, ev. pga. nedsatt produktion av k?nshormon. Opereras, men relativt vanligt med ?terfall. Behandlas med fibrer och bulkmedel f?r aktiv tarmverksamhet.

Urinsten, prostatabesv?r, tr?tthet, juvertum?rer mm kan ev. vara ?ldersrelaterat. Hudf?r?ndringar och kl?da kan ev. liksom mag- och tarmkatarrer vara foderrelaterat.

 

 

 

 

 

 

Slutsats skaderapport

V?stg?taspetsens skadestatistik visar allts? en mycket j?mn spridning av skador och livers?ttningar f?rdelade p? m?nga olika diagnoser. Skaderapporten ovan visar tydligt att v?stg?taspetsen inte har n?gra rasbundna sjukdomar.

Trafiken orsakar flest liv- och skadefall. D?rn?st f?ljer ett f?tal fall av cushings syndrom och perinealbr?ck. Av h?ftledsdysplasi och livmoderinflammationer (stora problem i andra raser) har v?stg?taspetsen bara ett liversatt fall av vardera under hela ?tta?rsperioden.

Den j?mna spridningen pekar p? att rasens h?lsostatus tycks vara stabil, vilket ?r viktigt att bevara.

Det finns f?r n?rvarande inga rasrelaterade ?rftliga problem som kr?ver s?rskilda ?tg?rder.

?Metoden att h?lla en ras fri fr?n ?rftliga problem ?r mycket enkel. Se till att inga sjuka djur anv?nds i aveln och balansera sedan aveln med att anv?nda avelsdjur s? att de ?r tillr?cklig m?nga och s? att inga ?veranv?nds. S? enkla regler leder till att djur som drabbas av enkelt ned?rvda defekter eller sjukdomar halveras i varje generation. I ett v?lbalanserat avelsarbete skulle d?rf?r inga egentliga avelsproblem ?ver huvud taget beh?va uppst?.? (R?d fr?n Per-Erik Sundgren, genetiker)

 

 

 

*

Individer med ?terkommande r?relsebesv?r, f?rlossningssv?righeter, d?lig h?lsostatus (som t.ex. st?r under regelbunden medicinering) eller har andra konstitutionella svagheter ska ej anv?ndas i aveln.

 

 

 

 

 

 

Stubbsvansen

V?stg?taspetsen har tv? typer av svans, l?ng svans och medf?dd stubbsvans. Ungef?r h?lften av stammen f?ds med stubbsvans. Det f?rekommer ocks? relativt m?nga v?stg?taspetsar utan svans, allts? inte ens en kota. Stubbsvansen ?r sedan gammalt f?rknippad med rasen och har ett kulturhistoriskt v?rde. Specialklubben f?r V?stg?taspets sl?r vakt om anlaget genom rekommendationen att en individ i varje avelskombination ska ha medf?dd stubbsvans. V?stg?taspetsens adelsm?rke, den lilla ?flaggan? ytterst p? stubbsvansen, ?r ett raskarakt?ristiskt attribut.

V?stg?taspetsens stubbsvansanlag ?r dominant ?ver anlaget f?r l?ng svans, och letalt i homozygot form (d?dligt i dubbel upps?ttning = semi-letalt). Foster med dubbla anlag f?r stubbsvans resorberas p? ett tidigt stadium i dr?ktigheten, dvs. sugs upp av tikens kropp, och f?ds aldrig. Detta visar sig i n?got reducerad kullstorlek. Det f?ds i snitt en valp mindre i kombinationer d?r b?da f?r?ldrarna ?r stubbsvansade ?n vid kombinationen stubb x svans. Heterozygota anlagsb?rare (med anlag f?r b?de stubb och l?ngsvans) f?rblir friska trots sin svansf?rlust. Inga andra ?rftliga f?r?ndringar ?n svansf?rlust hos framf?dda djur har konstaterats. N?gra skadliga former av stubbsvansanlag som kan leda till f?r?ndringar i ryggraden ?r inte k?nda hos v?stg?taspets. (Fakta fr?n SKVs utredning, Bengt-Arne Bergman 1991, ?ver Burns & Frazers teori. ?ven granskad av Veterin?rmedicinska fakulteten, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Statens Jordbruksverk 1998.)

Jordbruksverkets uppfattning (1998) ?r att semi-letalanlaget f?r stubbsvans hos v?stg?taspets inte utg?r n?got djurskyddsproblem och d?rmed inte omfattas av f?rslaget om avelsf?rbud i Europar?dets konvention om skydd f?r s?llskapsdjur.

S?ledes ?r stubbsvansf?dda v?stg?taspetsar heterozygota anlagsb?rare, de har ett anlag f?r stubb och ett anlag f?r l?ngsvans. Homozygota anlagsb?rare f?r stubb (dvs med tv? stubbsvansanlag) f?ds aldrig. D? anlaget ?r dominant r?cker det med att ena f?r?ldern f?r anlaget vidare f?r att det ska bevaras, vilket SKV rekommenderar. Stubbsvansanlaget kan bara ned?rvas fr?n v?stg?taspetsar som sj?lva ?r stubbsvansade. L?ngsvansade v?stg?taspetsar har inget stubbsvansanlag. Parning mellan tv? l?ngsvansade v?stg?taspetsar kan endast ge l?ngsvansad avkomma (rekommenderas ej av SKV).

Dessa r?n var inte k?nda i b?rjan av 1940-talet n?r rasen uppf?r?kades. Den redan lilla avelsbasen krymptes ?n mer av ett h?rdh?nt urval f?r stubbsvans. Under 1940-1950-talen anv?ndes enbart stubbsvansade hundar i aveln. Kuperad svans/l?ng svans diskvalificerade f?r registrering, och l?ngsvansade valpar avlivades i den felaktiga tron att man d? skulle kunna renodla stubbsvansanlaget. 1952 upph?rde registreringsf?rbud f?r kuperade v?stg?taspetsar. Fr?n 1964 skulle kupering anm?las vid registrering. 1989 inf?rdes allm?nt f?rbud mot kupering i Sverige. Valpars svansstatus anm?ls vid registrering enligt f?ljande ST = stubbsvans, LS = l?ng svans.

 

*

F?r att bevara stubbsvansanlaget rekommenderas att en individ i varje avelskombination ska ha medf?dd stubbsvans.

 

 

 

 

 

 

 

Chondrodystrofi

V?stg?taspetsen ?r dv?rgv?xt (men ej dv?rghund), en ?rftlig mutation som tillvaratagits. Kortbenta hundar fungerade v?l i det ?ppna sl?ttlandskapet d?r hundens uppsikt ?ver djuren inte skymdes av vegetation eller niv?skillnader.

Chondrodystrofa dv?rgar k?nnetecknas av korta extremiteter. ?verarm och l?r ?r relativt kortare ?n underarm och underben. Hos hund har huvud och kropp normal form. Man ser inte de typiska f?r?ndringarna i skallen, ryggm?rgskanalen och b?ckenet som vid chondrodystrofi hos m?nniskan. Chondrodystrofa hundar har ofta n?got krumma underarmar*. Ex. v?stg?taspets, drever, tax.

 

* Enligt rasbeskrivningen f?r v?stg?taspets ?nskas underarmarna framifr?n sett sv?ngda s? mycket som fordras f?r full r?rlighet mot br?stkorgens nedre del. ?verdriven b?jning av underarmen, vek mellanhand och ut?tvridna tassar (rokoko), vanliga f?ljder av chondrodystrofi, ?r inte ?nskv?rt.

 

H?ftledsdysplasi (HD) ? bort fr?n fokus

V?stg?taspetsen ing?r inte i n?got genetiskt bek?mpningsprogram hos SKK. Efter elva ?r av betryggande r?ntgenstatistik beslutade SKVs ?rsm?te 1998 genomf?ra en r?ntgenkampanj 1999-2001 med en tydlig f?rhoppning att ?hd-r?ntgen i st?rre omfattning ej ?r n?dv?ndig i forts?ttningen?. Antalet r?ntgade hundar ?kade under kampanjen fr?n i snitt 22% till 38% av ?rskullarna. Andelen hd-anm?rkningar grad 1 och 2 sammantaget har under tio ?rs tid legat stabilt p? ca 8 hundar per ?rskull (1992-2001).

Enligt hundortopedisk expertis ??r hd-frekvensen hos v?stg?taspetsen inte s?rskilt stor. Frekvensen motsvarar ungef?r den normala variation (cirka 12%) av h?ftledernas utseende som alltid m?ste finnas och kan knappast bli mycket l?gre ? ens med ett mycket intensivt avelsprogram?. V?stg?taspetsar med anm?rkning har n?stan aldrig kliniska besv?r. Flertalet v?stg?taspetsar med C (n?rmast j?mf?rbart med grad 1) ?r normalt utvecklade f?r rasen och kommer, enligt SKKs avl?sare, att ?fungera utan upphov till f?rslitningar eller symptom?.

I enlighet med SKKs rekommendationer f?r en rasanpassad niv? ?r hd-bek?mpning inte relevant f?r v?stg?taspets.
SKK/AKs R?ntgengrupp ger Specialklubben f?r V?stg?taspets ?sitt st?d f?r att inte alltf?r mycket fokusera p? fr?gor kring h?ftledsdysplasi? (SKK/AK protokoll 4-2004, 8 september 2004, ? 141).

Eventuella kliniska symptom av HD i rasen b?r f?ljas fortl?pande. Vid behov b?r antalet unders?kta hundar ?ka. Hundar med r?relseproblem och h?ltor b?r r?ntgas. Fall med sv?ra h?ltor, avlivning, eller hundar som inte kan anv?ndas pga HD b?r rapporteras till rasklubbens avelskommitt?. Enligt SKKs /AK ?r det aldrig f?rsvarbart att para tv? grava dysplaster (D eller E, motsvarande grad 2 eller 3).

I enlighet med SKKs rekommendationer beslutade SKVs ?rsm?te 2003 att slopa krav p? hd-r?ntgen av avelsdjur vid valph?nvisning eftersom rasen inte omfattas av s?dana registreringsbest?mmelser.

Den nya FCI-avl?sningen av r?ntgenbilder tar inte h?nsyn till chondrodystrofa (dv?rgv?xta) raser vilket v?stg?taspetsen ?r. V?stg?taspetsens r?ntgenbilder avl?ses d?rf?r enligt gamla metoden, p? dispens fr.o.m. 2000 tills vidare.

 

 

*

Resultat fr?n HD-r?ntgen ska varken nonchaleras eller ?verv?rderas, utan b?r noga beaktas liksom ?vriga egenskaper, och ing? i en helhetsbed?mning vid valet av avelsdjur.

 

 

 

Handlingsprogram f?r beredskap om svaghetsanlag och sjukdomar skulle upptr?da

?       Initiativ f?r bek?mpning av svaghetsanlag och sjukdomar ska baseras p? dokumenterade och verifierade fall, och f?reg?s av saklig information f?r att undvika panik.

?       Specialklubben f?r V?stg?taspets ska medverka till att omfattning och orsaker kan fastst?llas (forskning).

?       Under tiden anv?nds ej drabbade individer i aveln.

?       N?r orsaker har fastst?llts utformas ett avelsm?ssigt bek?mpningsprogram i samr?d med Svenska Kennelklubben.

 

 

 

M?ls?ttning   -   h?lsa

?       Verka f?r att SKVs avelsuppf?ljning av kullar kan fullf?ljas enligt antagen plan.

?       Verka f?r att f? fram en fungerande metod f?r uppf?ljning av fruktsamhetsegenskaper.

 

 

Exteri?r

 

Betr?ffande v?stg?taspetsens exteri?r h?nvisas till RAS-KOMPENDIUM framtaget till domarkonferensen 2004.

 

SKVs protokoll f?r exteri?rbeskrivningar utarbetades 1977 av V?stg?taspetsringen. Det har varit i bruk sedan dess och har vid behov justerats och kompletterats av Specialklubben f?r V?stg?taspets.  Sedan starten har drygt 900 hundar beskrivits till och med 2003.

Beskrivning ?r en noggrann bed?mning av hundens exteri?r, en avkommebed?mning f?r rasklubbens och uppf?darnas dokumentation och v?gledning i avelsarbetet - helt utan t?vlingsmoment.  Hunden m?ts och v?gs, man kontrollerar bett och t?nder, hanarnas testiklar och ?vriga detaljer som t ex h?rlag, ?gonf?rg och ?form, br?stkorg, vinklar och r?relser.

Exteri?rbeskrivningen omfattar 65 punkter och tar cirka 20 minuter per hund, till skillnad fr?n utst?llningsbed?mning d?r domaren ser hunden i n?gra minuter.

 

 

K?llf?rteckning och referenser

 

Jag vill rikta ett s?rskilt tack till v?nnerna greve Bj?rn von Rosen och journalisten Jan Borga som p? olika s?tt gjort det m?jligt f?r mig att insamla fakta f?r att sprida kunskap f?r v?stg?taspetsens bevarande f?r framtida generationer.

Ett s?rskilt tack riktas ?ven till ladug?rdsf?rman ?rjan Skoglund som granskat avsnitten om g?rds- och vallhundsegenskaperna.

Jag riktar ?ven ett varmt tack till alla underbara och hj?lpsamma m?nniskor p? den v?stg?tska landsbygden ? ingen n?mnd och ingen gl?md - vilka med humor, v?rme och en genuin k?nsla f?r sin ras gener?st bjudit p? m?lande ber?ttelser och d?rmed bidragit med stor kunskap om den gamla svenska lantrasen.

 

 

 

Jag refererar ?ven till f?ljande k?llor, b?de personer och publikationer:

 

 

 

Audell Lars, veterin?r, SKKs avl?sare av r?ntgenbilder

Avelskommitt?n och Avelskommitt?ns R?ntgengrupp, Svenska Kennelklubben

Bergman Bengt-Arne, Bor?s, utredning om stubbsvansens ned?rvning, 1991

Borga Jan, journalist & producent till TV-programmet Vikingarnas Hund, Sveriges Television, 1979

Carlsson Barbro, kennel Hurradonet, N?sund

Gustafsson Marianne, Raskompendium f?r V?stg?taspets, 2004

Gustafsson Marianne, flera artiklar f?r SKVs avelskommitt? i V?stg?taspetsen, fr?n nr 4-2003 till nr 3-2004

Hedhammar ?ke, adjungerad expert SKKs avelskommitt?, veterin?r och professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet

Jerre Sune, veterin?r, tidigare klinikchef p? Bl? Stj?rnans Djursjukhus i G?teborg, specialist i ortopedi, kirurgi och neurologi p? hund, nu konsult i V?stsverige inom sitt expertomr?de

Laikre Linda, fil.dr., forskare vid populationsgenetiska enheten, Stockholms Universitet

Nilsson Ulla och Sune, Hedetorpets kennel, V?nersborg

Skoglund ?rjan, ladug?rdsf?rman, SKVs vallningskommitt?

Specialklubben f?r V?stg?taspets (SKV), historiska artiklar i tidskr. V?stg?taspetsen 1976-2004

Specialklubben f?r V?stg?taspets (SKV), fakta och statistik i SKVs ?rsbok  1984-2003

Sundgren Per-Erik, tidigare statsagr. vid Inst. f?r husdjursgenetik, SLU, senare Genetica

Svenska Kennelklubben (SKK), stamb?cker & registreringsstatistik, artiklar i Hundsport samt Anatomiboken, 2002

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Veterin?rmedicinska fakulteten (om v?stg?taspetsens stubbsvans)

Statens Jordbruksverk (SJV), Djurmilj?enheten (om v?stg?taspetsens stubbsvans)

Swenson Lennart, agr.dr. i hundavel, vid Inst. f?r husdjursgenetik, SLU, genetisk expert i SKKs avelskommitt?

Wikmark Lucia, Raskompendium f?r V?stg?taspets, 2004

Willes Ren?e, kynologisk expert hos Svenska Kennelklubben

von Rosen Bj?rn, v?stg?taspetsens r?ddare 1942, f?rfattare till rasens standard 1943, f?rfattare till boken Mitt Hundliv 1982 och flera artiklar publicerade i SKKs tidskr. Hundsport

Zetterst?n Karl Gustav, rektor Vara Folkh?gskola, ansvarig f?r v?stg?taspetsaveln vid rasens tillvaratagande

 

 

Oops! This site has expired.

If you are the site owner, please renew your premium subscription or contact support.